Medium & Healer mm

M​a​ginas-I​ng​e​la Collin Lendin

Möt din egen Andlighet



Andlighet - vad betyder det?

När jag funderar på "andlighet" dyker många olika tankar upp inom mig. Och frågan växer; "vad är andlighet"?

Hur ska man kunna svara på det? Det finns säkert lika många svar som det finns människor. Vi har alla en egen uppfattning om vad andlighet innebär.

Först tänker jag på religion, är man andlig bara för att man har en religiös tro? Nej, det finns något inom mig som protesterar mot det. Det behöver inte vara så. Jag känner att man kan vara ateist och ändå vara andlig.


Det börjar så smått formas en tanke i mitt sinne när jag skriver detta. Det känns som att jag vill sätta likhetstecken mellan "andlighet" och "renhet". Det vill säga "renhet" som ett litet nyfött barn som har ett opåverkat sinne. En nyfödd baby som inte hunnit ta några intryck ännu från föräldrar och omgivning.

När du föds är du bara dig själv, ingenting har hunnit påverka dig i ditt inre. Du ser på världen med öppna ögon och ett "rent" sinne. Det enda som eventuellt kan påverka hur du ser på världen, är dina medfödda gener och egenskaper. men ingenting av detta är ännu medvetet. Du är en ny liten människa som är så "ren" från intryck som man någonsin kan vara. Du är i "anden".


Jag börjar inse, att för mig är detta det absoluta tillståndet för en människa att vara andlig. När du omedvetet bara är dig själv. Den nya lilla människan kan ju inget annat, den vet inget annat, den är bara i sin ande som ryms i den fysiska kroppen.


Så småningom växer vi upp och börjar så sakta utforska världen. Vi tar intryck från allt omkring oss. Vi smakar och luktar, lyssnar och ser. Testar vår omgivning till många föräldrars förtvivlan, när vi inte hinner rädda den där vasen vi ärvt från mormor. Vi drar och känner på allt. Smakar på det språk vi hör omkring oss. Försöker tyda ljud, och de ansiktsuttryck vi ser i vår omgivnings ansikten.

Tiden går och en identitet börjar växa fram. Det ideala skulle naturligtvis vara att få utvecklas och ta till sig livet på sina egna villkor. Att få forma sin uppfattning om saker och ting på sitt eget vis. Tyvärr finns det inte utrymme för det i vårt moderna samhälle. Vi tar intryck från allt och alla i vår omgivning, vare sig vi vill eller inte.

Men hur kan vi då vara andliga? Hur kan vi bevara vår "renhet", från intryck och åsikter som inte kommer från oss själva?


Att vara människa är ju i mångt och mycket en process av lärande. 

Vi människor lever i olika kulturer beroende på vilket land vi föds i, vilka våra föräldrar är och hur de i sin tur är präglade av sin omgivning. Allt detta spelar roll när vi formas till den vi blir och är i vuxen ålder. Under hela vår uppväxt matas vi med "sanningar" och "osanningar" från alla håll. 

Det är här vi måste se upp. Det är här vi måste börja sålla. 

Att utforska, ifrågasätta och diskutera, tills vi hittar vår egen personliga sanning, är vägen till andlighet.

Det vill säga, att vara i anden - att vara i oss själva - att tycka, tänka, handla efter vår egen övertygelse.

Att besluta utifrån sin innersta känsla, vad som känns rätt och fel inombords. Men även här ifrågasätta var den känslan kommer ifrån. Har jag lärt mig att tycka, tänka, känna så, eller kommer det av långvarigt utforskande på olika sätt.


Vår värld är komplex, vilket gör att det inte kanske känns det omöjligt, att följa den här tanken om andlighet som ett sätt att förhålla sig till livet. Ibland måste vi tumma på vår övertygelse. 

Men att så långt det är möjligt vara i sin ande är ändå att föredra, från att ge upp helt och hållet, därför att man inte kan leva upp till det idealet fullt ut

Så klart kan man tycka och tänka som andra, men se till att ditt hjärta finns med hela vägen.

I min värld är du då det närmaste du kan komma som vuxen, att vara i din ande - att vara andlig. 


Ingela Collin Lendin


Barns möten med andevärlden


När jag åker hem till människor och utför en medial undersökning med efterföljande rening, så träffar jag väldigt ofta på föräldrar som är förtvivlade över sina barns upplevelser med andevärlden.


Men hur kommer det sig att så många barn är öppna för intryck och möten med med nästa dimension? Min upplevelse är att det blir vanligare och vanligare. Barnen ser och hör, de väcks på nätterna av (spöken) andar som berör dem. Kanske känner de att någon sitter på sängkanten eller drar av dem täcket. Någon leker med deras leksaker och sjunger och pratar. det låter i rummet de sover i. Det finns många fenomen som en ande kan företa sig för att göra sig hörd och visa sin närvaro.


Någon ser en skugga i hörnet, känner en närvaro av en man eller kvinna, kanske ett barn som söker kontakt. Många gånger är det just andebarn som söker sig till levande barn. Barn som fortfarande letar efter sitt hen och sina föräldrar. Barn som behöver hjälp att våga gå in i ljuset.


Ibland är det bara någon nära släkting som kommer för att hälsa på och titta till sina nära och kära, speciellt sina barnbarn. Vilka vänner eller släktingar som helst som känner behov av att stötta och hjälpa i olika situationer.

Orsakerna kan vara många och varierande. Det kan till och med vara så att tidigare hyresgäster eller ägare till huset man bor i är nyfikna på de som bor där nu.


Men frågan var ju; Varför upplever så många barn, nu för tiden, andemöten?

Egentligen tror jag inte att det är något nytt. Det är bara uppmärksammat på ett nytt sätt. Barn har i alla tider haft "låtsaskompisar". Osynliga lekkamrater, pratat för sig själva och hittat på bus, som kompisen som inte syns, har gjort eller hittat på.

Ibland är det så klart fantasier, men lika ofta är det andebarn på besök. Speciellt om ditt barn är ensamt och inte har så många lekkamrater med kroppen i behåll.


Tänk på att barnen alldeles för ett par år sen, befann sig i andevärlden. De har alltså nära till sin föregående vistelse i där. De har minnen från den tiden. Om vi ger oss tid att lyssna när de vill berätta, så kanske vi kan få en förståelse för deras världsuppfattning i tidiga år.


Det är alltså inga påhitt du får höra då, det är dina små barns verkliga upplevelser, som de bör få ha oförstörda. Vi måste förhålla oss till deras berättelser på ett sätt som får barnet att känna sig trygg och älskad. Lyssna intresserat och låt dem berätta på sitt eget sätt. 


jag var själv ett sånt barn, men hade ingen att prata med direkt, bara mormor (i hemlighet).

Problemet var att jag inte hade möjlighet att träffa henne så ofta som jag hade behov av. Dels bodde hon långt bort, och så pratade hon ju om andar, och det gjorde henne till en viss del ovälkommen hos oss.


Frågan är fortfarande inte till fullo besvarad. Finns det andra anledningar till att barn får besök från andevärlden? Ja, kanske. Vi kan ju inte veta helt och hållet, men jag har en känsla av att hela världen håller på att öppna upp för möjligheten, närheten till andevärlden. Slöjan som skiljer våra världar åt tunnas ur, mer och mer. Det börjar ju också så sakta bli rumsrent att tala om dessa saker. Jag tror att vi måste vänja oss vid närvaron av den världen, den ständiga närvaron. De vill ha en ständig kontakt med oss som är kvar i jordelivet, innan vi följer efter till själarnas hem. Det hem som på sätt och vis är vårt riktiga hem. Dit vi återvänder efter "skoltiden" på jorden. Där vi hämtar oss och går igenom vad vi lärt oss i vårt senaste liv. Har vi lärt vår läxa eller inte. 

Man kan säga att vi alla gått och läst på internat. Tyvärr fick vi inte åka hem på ferierna, men små besök kan vi ändå göra, när vi mediterar och hittar vägen in i oss själva och samtalar med själen.



Ingela Collin Lendin

Mina tankar och erfarenheter av negativa andar och energier

Under min tid som arbetande medium och framförallt som undersökande och renande "husmedium", har jag träffat på andar och energier som kan upplevas som onda, eller i alla fall oroande andar.

Jag får många frågor i mitt arbete om dessa energier / andar som upplevs på ett negativt sätt. Frågor som; Är dom onda? Kan dom skada mig och  min familj? Vad är demoner ? Kan man bli besatt av onda, negativa andar?

Jag har inte alla svar, jag kan bara berätta om de erfarenheter jag har och hur jag uppfattat dessa fenomen under mitt arbete som medium och medial undersökare. Men även när jag arbetat som healer har jag träffat på dessa energier.

Det som kommer att beskrivas här är min sanning, mina erfarenheter. Jag kan inte hävda att just jag har alla förklaringar. Andra har kanske annorlunda erfarenheter och åsikter som inte helt stämmer överens med mina.

Så nu till frågan; Finns det negativa andar /energier? Ja så klart. Vi är många som träffat på dessa.


När det gäller negativa andar så är min uppfattning att det oftast beror på att det är andar som av någon anledning inte funnit ro efter sin övergång. Vad kan det då bero på?


En orolig ande har kanske ouppklarade händelser som känns angelägna att lösa innan hen lämnar jordelivet för denna gång. Kanske var övergången hastig eller traumatisk. En svår sjukdom eller olycka. Rädsla för döden och vad som händer sen. Anden kanske inte vågar gå in i ljuset av någon anledning, och hamnar i en så kallad mellanvärld.  Då är man varken i sin fysiska kropp eller helt och hållet i andevärlden. Man känner sig isolerad och ensam. Förstår inte att man inte kan kommunicera med oss som har kroppen kvar, inte heller med andra andar som befinner sig i nästa dimension. Läget är hopplöst och frustrationen växer och ilska och förtvivlan kryper på. Till slut efter lång tid så lär sig anden hur den kan röra till saker för oss som lever i kroppen, för att göra sin närvaro känd. Den söker vår hjälp, och kan också få det med hjälp av en medial undersökning och rening.


När vi träffar på en ande som upplevs som ond och besvärlig, som skapar oreda i våra hem eller arbetsplatser, så kan det vara en som beskrivs som ovan. Men inte alltid, det finns även andra orsaker till att vi kan uppleva närvaro av andar och känna mer en bara obehag. 


Människor som varit "onda" i sitt liv, gjort saker som vi vanliga aldrig skulle kunna tänka oss att utföra,  när dessa avlider kan de få för sig att stöka till det för oss som är kvar. Det är dessa som vi hittar i så kallade hemsökta hus eller liknande. Det här är andar som är skadade av någon anledning, deras själar har upplevt saker i sina liv som förändrat dem. Gjort att de inte kan eller vill se det goda i tillvaron. Besvikelser och bitterhet har satt sig så hårt i deras inre att inte ens döden klarar av att rena dem från negativa energier. Inte förrän de tar steget in i andevärlden kan de få ro och med hjälp av läkeandar helas till rena andar igen.


Exempel på sådana andar kan vara krigare eller deras offer, svältande människor, svåra sjukdomar och umbäranden. Mördare och de mördade. Svåra förbrytelser som t ex tortyr. Övergivenhet, missbruk, psykisk ohälsa  mm. Situationer som inte löses upp innan övergången kan ställa till elände för en avliden som dessutom är rädd för ljuset och vad som ska ske där.


Det jag som medium kan göra för att hjälpa dessa andar, är att skapa en miljö där anden får förtroende för mig. jag måste ta mig tid att prata, förklara för anden fördelen med att gå in i ljuset. Att det är helt ok där, ingen kommer att döma dig eller straffa dig. Tvärtom möts du av kärlek och förlåtelse. Dina nära och kära finns där för att ta hand om dig. Behöver du läkas finns det särskilda platser där du får all den hjälp du någonsin kan behöva för att bli en hel och harmonisk själ igen.

När anden fått förtroende för mig och situationen, kan jag hjälpa till med att föra anden in i ljuset med mina ord och tankar. 


Ibland kan man känna sig "besatt" av en ande, känslan av att någon hänger sig kvar, vill inte släppa taget om livet och jorden eller en speciell person. Det är då man kan få den där känslan av att vara "besatt". Att aldrig får vara ifred. Att hela tiden känna sig påpassad, bli väckt på natten t ex. Det finns många situationer man kan känna sig ofri. Till slut blir det ohållbart och paniken stiger, både hos anden och den drabbade.

Den olyckliga anden börjar föra oväsen med det den kan. Öppna och stänga dörrar, slå ner tavlor, gömma saker eller flytta på dem. Sätta på stereo och tv, tända och släcka lampor. Du kan höra mumlande röster, knackningar i väggen. Anden gör vad som helst för att få din uppmärksamhet. Allt det här upplevs som hotande och skrämmande.

Jag vill dock betona att det är väldigt ovanligt med andar som fysiskt skadar oss på något vis. 

Är du en känslig person och kan uppfatta paranormal aktivitet på djupet, kan tillvaron bli till ett helvete och livet blir svårt att leva på ett normalt sätt.


Det finns också något som kallas "energikluster". Det är negativa energier som klumpat ihop sig och far omkring i våra hem eller arbetsplatser.  Det kan upplevas som onda andar, men är alltså bara energier som vi själva skapat. När vi grälar och bråkar skapas negativ energi. När vi på något sätt uppträder negativt mot varandra på olika sätt, till och med våra tankar skapar denna osunda energi. Ju längre osämja och annan negativitet får fortgå, desto starkare blir detta kluster. Också ren rädsla för olika saker och så klart andra människor är en stor källa till dessa energiklumpar.

Den negativa energin fylls på och blir större och större och till slut så kan vi faktiskt se den som skuggor som far omkring och påverkar oss negativt. Då kan känslan av onda andar skapas.

Man kan säga att när vi skapar den här energin med vårt beteende och våra känslor så fyller vi på klustret samtidigt som klustret fyller på oss med sin gamla negativitet. Ungefär som kaka söker maka, moment 22.

Energierna skapas alltså i den fysiska världen och har ingenting med andevärlden att göra. Det innebär att det är vårt eget ansvar att motverka att de inte byggs upp omkring oss. Vi måste alla ta vårt ansvar och skapa harmoni och trevliga energier i vår omgivning. Vi måste lösa våra meningsskiljaktigheter, ta hand om våra trauman, se till att vi får hjälp när omvärlden och händelser skapar oreda i våra liv.

Vi måste vända det som är negativt till något positivt att dra lärdom av. Använda svåra erfarenheter till att lära oss förstå och skapa användbara insikter, som kan gagna andra i vår omgivning, inte bara oss själva. 

Tänk över hur du reagerar i olika situationer, och fundera på hur du kan ändra dessa så att misstag och destruktiva handlingar kan användas på ett utvecklande och kreativt sätt.

Har du mycket i ditt bagage kan det vara en god ide att vända sig till någon professionell terapeut för att reda ut saker och ting.


Vi befinner oss ju på jorden i olika kostymer för att lära och förstå oss själva, andra och livet i stort. Vi går i skolan helt enkelt, bor på internat.  Erfarenheter på olika områden som vi stöter på, insikter och förståelser av olika slag. Alla erfarenheter går att vända till positiva lärdomar och insikter, även om de till synes verkar vara negativa från början. Det är inte lätt alla gånger , men det är viktigt att lära sig konfrontera människor och händelser för att få den insikt vi behöver för vår fortsatta utveckling.

När vi lyckas med detta infinner sig en alldeles underbar känsla av eufori. Man får en känsla av att ingenting kan stoppa en. Man fylls av kärlek och förundran till livet.


Ingela Collin Lendin





Vad är syftet med våra liv?

Hur kan jag veta att jag lever det liv som var ämnat för just mig?

Jag tror att många ställer sig den här frågan. Särskilt om man inte känner sig bekväm med sin livssituation. Lever jag verkligen som det var tänkt? Som jag själv en gång planerade.

 

Kanske många tänker: "Det spelar ingen roll, jag har ett bra liv. Inget jag behöver grubbla på. Jag trivs med mitt jobb, har en familj som jag älskar och som älskar mig". Eller så lever du livets glada dagar som ungkarl eller ungkarlsflicka. "Jag kan träffa vem jag vill, göra vad jag vill". Utrymmet för spontana aktiviteter är utan gräns. Kan man ha det bättre? Kanske, kanske inte.


Hur det än är med den saken, så kommer det en dag när allt det där inte längre räcker till. Allt är precis lika bra som förut, och ändå känns det som om något fattas. Kärleken finns där fortfarande, pengarna har växt och du kan nästan köpa vad som helst. Eller är det din fantastiska singeltillvaro, din frihet, som inte längre ger dig någonting. Trots allt det som var så bra känns livet tomt. Jobbet som var så roligt och intressant, känns plötsligt trist och tråkigt.


Men, varför blir det så? Varför är vi inte nöjda hela livet med det som vi skapade som ung vuxen. Valde vi fel? Absolut inte. I min värld är inga val "fel", bara nya möjligheter att skaffa sig förståelse för något obekant. Det som till synes verkar negativt är bara tillfällen för oss att lära oss att vända det till något positivt. Att använda både positiva och negativa erfarenheter till nya insikter och lärdomar. Det är ju det livet handlar om, att förkovra oss på alla tänkbara nivåer.


När du så småningom börjar sammanfatta ditt liv, ifrågasätta vad som hänt och händer. Du frågar dig själv vad du hittills upplevt och gjort. Då kan det plötsligt hända att du får en insikt om vad som fattas, vad ditt resterande liv ska innehålla. En förståelse för vad som kommer härnäst.

Alla jobb du har provat på, alla utbildningar, de erfarenheter du skaffat dig. Även olyckor, sjukdomar, misslyckade förhållanden, allt är relevant för din fortsatta utveckling. Kanske spretar allting åt olika håll, men rätt som det är framträder helheten. Plötsligt har du fått klarhet i vad nästa steg i livet ska bli.

Det är då lättnaden och följsamheten i livet framträder. Då, när du äntligen känner att du lever det liv som det var menat från början. När saker flyter på. Du tycks få som du vill och önskar, utan ansträngning. Som en enda lång räkmacka. Wow, äntligen har du hittat ditt syfte.


Tyvärr är det inte alla som når ända fram. De har inte lärt sig att lyssna inåt, på sin intuition. Att följa magkänslan, sitt högre jag. De har inte förstått vikten av att följa den där inre rösten, i stället har de tillåtit sig att påverkas av yttre omständigheter som pekat åt ett annat håll.


En del hittar sitt syfte ändå, andra inte. För mig blev det så att jag lärde mig att lyssna, verkligen lyssna, sent i livet. Inte bara med öronen, utan med hjärtat. Den dagen jag insåg skillnaden förändrades mitt liv.

jag började leva efter det som jag kände var rätt för mig, inte vad andra tyckte att jag skulle göra. Det är fortfarande så att jag för en dialog med mig själv innan jag fattar några nya beslut i mitt liv. jag följer känslornas språk, intuitionen, mitt högre jag. Kalla det vad du vill. men jag hittade det här sättet främst genom meditationen.

Det finns många meditationer som gett mig hjälp att hitta mig själv, mitt inre, min kärna som vägleder mig genom livet i dag.

Att få hjälpa andra att hitta in till sig själva, med de olika verktyg som jag känner till, det är för mig att få leva mitt syfte idag. Det gör jag genom mitt arbete som medium och healer.


Ingela Collin Lendin